Bedtime storie

Ja, jag vet, klockan är tjugo över fyra på morgonen men det är väl inget argument till att inte skriva ett inlägg om fotboll?

Ni minns hur FIFA dömde Chelsea till ett så kallat transferförbud, det vill säga, att man inte fick handla spelare fram tills januari 2011, på grund av hur man skötte värvningen av ynglingen Gael Kakuta från Lens. Well. Believe it or not, men förbudet är upphävt. Upphävt på "obestämd tid".

Med beslut som dessa visar FIFA, det största fotbollsorganet vi ska ha här i världen, sig svaga. Svaga mot det stora klubbarna som ger stor publicitet och därmed stora intäkter till fotbollen. Man blir väldigt trött.



God natt.

Ps. På tal om talande bilder. Ds

Europa night

Fulham är i Europa League och imponerar. En ovan mening. Något som inte är ovant är vissa domares märkligt låga nivå i Europas största turneringar. Kevin Blom är en sådan. Den blonderade holländaren kom, såg och viftade hej vilt med korten. Vad som kunde blivit en bra kamp mellan två duktiga lag utvecklade sig istället till en match där domaren ville ha huvudrollen - och fick den. Ni kan läsa mer här, jag ägnar inte mer tid åt orättvisa ikväll.

***

Annars då?

Valencia tappade 2-0 hemma mot Slavia Prag. Joaquin imiterade Ronaldinho och Hedwiges Maduro stod för dagens tyngsta. Avgjort? Icke. Tjeckerna reste sig, Petr Janda reducerade och Peter Grajciar kvitterade, och tjeckerna kunde åka hem med en överasskande pinne i bagaget.

Genoa var nära att göra som Valencia. En 2-0 ledning hemma mot Lille blev till 2-2. Skillnaden var att Genoa hade Giuseppe Sculli som avgjorde i nittionde minuten. Varför tar jag upp Sculli? Jo, när denne var utlånad till Modena säsongen 02-03 lirade han i anfallet tillsammans med Diomansy Kamara. Där och då tänkte jag att om Fulham bara kan värva en av de där två så kommer jag vara nöjd. Sen gick det som det gick.

***

Från Sculli till Celtic. Celtic ligger efter 0-0 borta mot Hamburg sist i sin grupp med två inspelade poäng. Kanske på sin plats att ställa allt till rätta igen, Henke, nu när du ska bli tränare och allt.

I Lissabon chockade litauiska Ventspils med att ta ledningen mot gruppettan Sporting Lissabon. Carlos Saleiro kvitterade visserligen men det var väl ingen som hade räknat med litauisk poäng?

***

Ol' Harry Kewell är på tapeten. Numera driver ju australiensaren en ganska anonym tillvaro i Galatasary. Men idag gjorde han mål igen. En riktigt pärla. Turkarna vann matchen med 3-0.

Och på tal om tidigare storlirare. På El Madrigal var det Villarreal, och Robert Pires, för hela slanten. Åtminstone de första femton minuterna då spanjorerna såg till att skaffa sig ett 3-0 överläge. Nilmar styrde in en Pires-frispark, Cani stack emellan och Pires slog sen själv in 3-0 från elva meter. Slutsiffrorna skrevs till 4-1.

***

Tillsist: Lars-Åke, jag menar det verkligen. Du har ett ansvar här. Du måste stänga av Blonde Blom direkt.

En Hamrén

Innan förbundskaptenskarusellen drog igång annonserade jag Erik Hamrén som vår nästa Svenska landslagscoach. Efter många om, Svennis och men, lite fika, en Erik Hoftun och 10 miljoners-begäran är succémannen från Ålborg och Rosenborg nu i hamn. Han ska kombinera sina jobb, antagligen fram tills hans kontrakt med Rosenborg går ut med ett år. Det spelar inte så stor roll tycker jag, då vi inte kommer få se så många matcher av vikt med det svenska landslaget på ett tag nu.

***

Ikväll är det returmöte på Stadio Olimpico. Att döma av försnacket är det en positivt spänd väntan i Fulham. Det låter bra. Man ska inte vara rädd när man ställs inför hinder som Roma - bara se fram emot möjligheten att skriva historia, för det är vad som just nu sker i lilla Fulham.

***

Måste pitcha för Lyon. För åtta år sedan påbörjade man en sjuårig lång segersvit innan Bordeux klev in i handlingarna och petade Lyon från den franska tronen. Nu har Lyon börjat om och ser ut som det hungriga, unga lag som en gång vann ligan första gången utav sju - och fick mig att börja följa dem. Igår tog man sig vidare från gruppspelet i Champions League efter att Lisandro Lopez skickat in 1-1 i nittionde minuten. För motståndet Liverpool ser det mörkare ut, Babels kanon till trots. Benitez hänger mycket löst.

Milan har rest sig

Milan var ju knockat. Man var uträknade, men någonting har hänt. Ett 4-3-2-1 blev 4-3-3 och otur blev till tur, den kämparglöd som inte fanns där tidigare började sprida sig och nu har Milan fyra segrar och en oavgjord på sina fem senaste matcher.

Matchen igår mot Real blev inte lika vansinnig som den på Santiago Bernabeu, men det var fortfarande en underhållande match vi bjöds på, mycket för att båda lagen, och speciellt ett revanschlystet Madrid, ville vinna matchen. När Karim Benzema sedan skickade in 1-0 på en Kaká-retur var det faktiskt på sin plats, och optimalt för matchen då det tvingade Milan att börja flytta upp.

Och Leos pojkar är i form just nu, det märks. Bara fem minuter senare var man tillbaka då Ronaldinho, från elva meter, försökte skjuta bort hela målet och nästan lyckades. Jag kan fortfarande inte avgöra om det var hands på Pepe eller inte. Just domslut skulle tyvärr bli en stor grej i matchen. Felix Brych höll inte måttet, det syntes. Han hängde inte med i tempot överhuvudtaget och kanske var det det som avgjorde när han blåste bort Alexandre Patos regelrätta, och vackra, 2-1 mål.

Matchen slutade 1-1, och Milan måste vara nöjda med fyra utav sex möjliga mot Real, speciellt eftersom det såg ut som det gjorde när man gick in till dubbelmötena. En som definitivt är nöjd med 1-1 är Kaká. Det är fint att se det ömsesidiga förhållandet mellan brassen och hans Milan-supportrar. Det sortens förhållande borde existera hos varje flyktande spelare och hans förre detta anhängare.

Aux Armes, Nous Sommes St. Pauli

Visst blev det en sån där härlig derbymatch som bloggen hade hoppats på. Hemmalaget Hansa var överlag bättre i första och var en ribbträff från ledning. Istället blev det St. Pauli, som nu tagit fem av sex möjliga bortasegrar, som fick åka hem med sin flagga i topp. Grovarbetaren Lehmann hade inte gjort så mycket innan hans slägga efter en frisparksvariant med en kvart kvar, med påföljande målgest där Lehmann agerade någon form av ledare med en imaginär mick, Boll spelade låtsastrummor sittandes på två hukandes arma satar (Boll är ganska stor) och resten av laget hoppandes i en ring. Efter det var matchen på väg att eskalera. St. Paulis dittills så fantastiska hörna tände bengaler och började hetsa närsittande Hansa-supportrar.

Det såg ett tag ut som att domare Kinhöfer var på väg att blåsa av matchen. Som tur var gjorde han inte det och åtta minuter senare avgjorde inhopparen Naki med ett fint 2-0 mål. Naki blev lite av matchvinnare med sitt inhopp. Förutom målet var det han som fixade frisparken som Lehmann tryckte in ettan på.

Egentligen hade matchen kunnat gå hur som helst, som det brukar vara i ett derby, men det är signifikativt att det är Rostock som har marginalerna emot sig. Medans St. Pauli öppnat bra har Rostock inlett sämre och ligger på en tolfte plats efter dagens match. Det är i motgång man har marginalerna emot sig, Hansa saknade inte chanser men lyckades inte utnyttja dem.

En sista reflektion innan vi lägger Pauli på hyllan för den här gången. Det är få som lyckas se så missförstådd, tänkande och samtidigt fullständigt hänsynlös ut som Holger Stanislawski gör. En sann sjörövarkapten.

20.15

Klockan 20.15 idag sänder Eurosport2 Hansa Rostock-St. Pauli från 2.Bundesliga. Bara en liten heads up.

Edit: Derbyt närmar sig och det är mer än tre poäng på spel. 2000 St. Pauli fans förväntas åka till Rostock för att stötta sitt Pauli, 1500 poliser förväntas vakta dem och resterande åskådare. Det har pratats mycket om gamla drabbningar mellan Rostock och Pauli-supportrar, framförallt i pressen. Man kan ju tycka att tidningarna borde göra sitt jobb för att lugna ned stämningen något, det krävs knappast mer ved på elden, men inte då.

Vid tre poäng går St. Pauli upp på 24 poäng och delad tredjeplats med Union Berlin. Därefter skiljer det ytterligare tre poäng till ettan Arminia Bielefeld.

Måste tillsist passa på att hylla Eurosport som tar tillfället att sända matchen. Det är inte alltid det krävs stora spelare och lag för att skapa en magisk stämning, något det utan tvekan kommer vara på DKB Arena.

En svartgul dag

AIK vann guldet, och matchen idag är signifikativ för hur man gjord det. Som sagt innan skulle framförallt Tomas Olsson och Sebastian Erikssons jobb för IFK vara guldvärt, ifall det klarade av det. Det gjorde det också i 45 minuter. Olsson och Eriksson åt upp AIK;s mittfält som såg vilset och desorienterat ut. Ortiz och Johnson hamnade för långt bak i banan, Bojan var osynlig och Mutumba misslyckades med allt han ville göra. När IFK vann mittfältet spelade också Tobias Hysén bra. Hysén syntes och gjorde mer än vad Ivan Obolo och Flavio gjorde tillsammans på hela första halvleken.

Men så hände något i paus och AIK kom ut som ett nytt lag. Det syntes i princip direkt efter avspark att striden inte var körd. Plötsligt var det Ortiz och Johnson som fick den tid de behöver för att fördela bollar, IFK:s höga press avtog, AIK kunde flytta upp positionerna och lika dålig som Mutumba varit i första halvlek, lika bra var han i andra. Det var också en Mutumba-brytning och passning som ledde fram till kvitteringsmålet.

Och det är här det skiljer sig mellan IFK och AIK i år. Det har hela tiden verkat som att AIK velat lite mer, varit lite hungrigare, och det är när det blåser som hårdast som de svaga faller och de tuffa står. AIK stod upp, hade återigen lite tur med sig på sin sida (Selakovic långa inlägg som prickade stolpen, inte minst) och lyckades som så många gånger förr vända något som såg mörkt ut till något positivt. Efter Flavios kvittering visste inte riktigt IFK hur man skulle reagera, man hade inget motsvar, och när AIK:s konung, Daniel Tjernström, som sig bör fick skicka in segermålet åt det svartgula var IFK ett slaget lag.

Grattis Stahre, Wesström, Tjerna, Bojan, Ivan och ni andra. Det här förtjänade ni!

Snart match

Det ska spelas om guld i Göteborg. Läste att det inte avgjorts såhär sedan 1966, så visst kommer det bli mäktigt.

Matchen kommer avgöras på tre platser.

1. I mål där Daniel Örlund och Kim Christensen befinner sig. Örlund har nästhögst antal räddningsprocent, Christensen ligger trea.

2. På innermitten. I IFK hittar vi Tomas Olsson, den gamle, och Sebastian Eriksson, den unge. Håll framförallt ögonen på Eriksson. Håller han sig inte i skinnet kan vi få se ett rött kort idag. Rehn/Olsson har dessutom kasta in Qvidinge-krutet Hannes Stiller emellan. AIK;s dito kan ni. Dulee Johnson och Jorge Ortiz kan vara det mest spelvänliga och smartaste radarparet i Allvenskan. Den som vinner den här kampen har vunnit mycket av matchen.

3. I anfallet. Ivan Obolos smartness eller Tobias Hyséns speed? Frågan är vem som kommer betyda mest för sitt respektive lag.

- - -

Innan dess vill jag dock bara pitcha för ytterligare två Ronaldinho-assist. 1-0 är inte dålig, 2-0 var bättre.

Saturday football

Senast Fulham spelade en lördagsmatch var den 26:e september, då vi förlorade mot Arsenal med 0-1. Sen dess har en hel månad gått och vi har bara spelat på söndagar, måndagar och torsdagar. Men så idag var det dags igen, mot ännu ett kvalificerat motstånd i Liverpool. Och det gick ju minst sagt bra.

Jag skrev innan de fyra mötena mot Roma, Manchester City, Liverpool och Roma igen att det var kul att hålla på Fulham för tillfället. Jag var inte ironisk. Jag har verkligen sett fram emot den här raden med matcher för det är sådana matcher som lag och spelare utvecklas i. Snart ute ur stormen har vi klarat oss med mer än godkänt. Efter segern idag spelar det nästan ingen roll om vi åtminstone förlorar en match, den sista borta mot Roma. Om vi dock nu skulle åka till Rom och knipa i alla fall en pinne skulle det vara en stor revansch och ytterligare lite moralboost för Fulham.

Angående matchen gjorde Bobby Zamora sitt femte för säsongen när han rullade in 1-0. Med andra ord går han nu om förra säsongens målskörd på fyra stycken. Kan Bobby fortsätta på det här spåret? Även om Torres kvitterade innan paus knäckte inte det Fulham gick ut i andra halvlek och var det bättre laget. Matchen påminde lite om 3-1 segern på Old Trafford för ett par år sedan. Extra kul var att Erik Nevland fick näta igen. Målen ramlar sannerligen in jämt fördelade på anfallarna den här säsongen. Det var inget dåligt mål norrmannen gjorde heller.

Tillsist så har jag stora förhoppningar på årets yttermittfältspar, som verkar vara Clint Dempsey och Damien Duff. Det kan försvinna ur matcherna men när det vankas mål och målchanser är det nästan alltid där, åtminstone en av dem, med en avgörande passning eller ett skott. Båda satte ju en strut i 2-2 matchen mot City och idag spelade Duff fram till Zamoras 1-0, medans Dempsey gjorde 3-1. Att Zoltan Gera dessutom börjat imponera och genom det ökar konkurrensen gör inte saken sämre.

Angående utvisningarna på Degen och Carragher tycker jag varken Degens enfotstackling eller Carraghers livtag är något att snacka om. Lee Mason hade inte imponerat innan det båda utvisningarna men där visade han verkligen cojones.

För längre referat tittar ni in här.

Ska det va så svårt?

Svennis ville inte, han skulle stanna i Notts. Backe ville till Notts och gick på pengarna. Så stod vi kvar med ett val som de senaste två åren gjort Ålborg till danska mästare och tagit tillbaka Rosenborg från avgrunden till guldet. Men det blir inte Erik Hamrén som tränar nästa svenska landslag. Rosenborg och SvFF står för långt ifrån varandra. Det ska bli intressant att se vad Lagrell och c:o gör nu när första-, andra och tredjevalet är uteslutna. Jörgen Lennartsson?

En Zamora

Plötsligt blev Bobby Zamoras miss i helgens möte med City inte så väldigt grov längre.

Hammers-time

Alessandro Diamanti har rakat av sina små tvinnade toppar. För många pikar i Hammers omklädningsrum? Hur som helst så blev det ett straffmål när 0-2 blev 2-2 mot gästande Arsenal. Jag håller mina tummar för Diamanti i vinter.

***

Milan hade en Roma- och Real Madrid-seger i ryggen när man åkte till Verona för match mot Chievo. Upp till bevis för Leonardo och c:o och tack vare två mål av Alessandro Nesta, som också fixade straffen Ronaldinho klämde in mot Roma, är gamlingarna och Pato nu officiellt back on track. Men det tog en stund. Första halvlek slutade i Chievo-seger efter mål av Pinzi och det stod 1-0 ända fram tills den 81:e minuten innan Nesta nickade in kvitteringen. Tio minuter senare kom segermålet.

Miss of the season, surely

Bobby Zamora har bränt många chanser i sin Fulham-karriär. Han har varit ordinarie länge nu, spelat väldigt många matcher och har än så länge mäktat med fantastiska åtta mål (8). Två av dem var mot division fyra laget Kettering Town, ska sägas.

Hur som helst. Idag stod Zamora för den grövsta missen han någonsin gjort. Med en lågt studsande boll framför sig, med kroppen rakt framför målet med dryga fem meter till mållinjen och med Shay Given liggandes ner utan en chans på skottet han ska skjuta, så drar Bobby den tio meter över, minst. Tur för Bobby då att han har effektivare lagkamrater i Clint Dempsey och Duff.

Matchen mot City var ett dåligt verk, sett ur Fulham-ögon. Man var verkligen inte bra, men ändå lyckas man vända 2-0 till 2-2. Som jag skrev på forumet: "Märkligt. Vi är inte bra men vänder ändå, så svårslagna är vi. Detta är verkligen ett helt nytt Fulham än de man först började hålla på. Men om det är sämre vet jag verkligen inte. Sen har vi ju som vanligt lite gamla inslag, som att bränna feta chanser."

Liverpool nästa.

***

Liverpool var det ja. Våra kommande motståndare skulle ju möta Manchester United. Mesta mästarna i en het duell. Liverpool på nedgång, fortfarande utan Gerrard mot ett presterande United. Och som sig bör i möten som dessa, så är det laget som kritiserats mest som reser sig och vinner. Liverpoolfansens älskling Fernando Torres var tillbaka och gjorde 1-0, och när United jagade kvittering ända fram tills 95:e minuten så kontrade Pool och NGog in 2-0.

En makalös comeback för kritiserade Benitez, som gjort comecackar till sin specialite. Men är verkligen Liverpool tillbaka i guldracet? Hoppas inte segern har gjort Pool alltför sugna på att krossa Fulham.

En utlänning

Nu har det kommit upp till ytan att Lothar Matthäus och Alberto Zaccheroni ska ha anmält sitt intresse som förbundskapten för det svenska landslaget. Första reaktionen är ju givetvis att det låter intressant, andra reaktionen blir... men vänta lite här nu.

Matthäus, misslyckats i varenda klubb/landslag han varit i och Zaccheroni, arbetslös sedan tre år tillbaka och fick sist sparken från Torino. Det är stora namn, men hur stora tränare är dem? Tror nog vi gör bäst i att hålla oss till Erik Hamrén.

En jättarnas kamp

Matchen på Santiago Bernabeu var avgjord i sextio minuter. Efter att Raul snappat upp den här Dida-assisten i första halvlek hade Milan ingenting. Då klev Andrea Pirlo fram och gjorde det han brukade göra bäst. Casillas sov och 1-1 var ett faktum. När Alexandre Pato sedan rullade in 1-2 fyra minuter senare var det uppenbart att matchen vi såg inte var någon vanlig match.

Och visst var det inte avgjort. Flängige Royston Drenthe, mannen som inte klarade av att spela på Bernabeu förra säsongen på grund av all stress, pricksköt in 2-2.

Kvitteringen till trots så var det gamla, ifrågasatta Milan som fått bränsle och efter en Thiago Silva-nick som blev bortdömd av okänd anledning smekte Clarence Seedorf en Seedorf-passning till magiska Pato som skickade upp segermålet i första.

Utgången går inte direkt att förklara. Real Madrid hade koll på läget, borde haft en straff innan ledningsmålet och innan Pirlos häxpipa från ingenstans hade Milan inte haft en ordentlig chans. Det var inte så konstigt att den gode Iker stod och sov.

Hur som helst är det inte varför matchen slutade som den gjorde som är den intressantaste frågan här. Den är om det vänder för Milan nu? Hela laget med tränare Leonardo, Ronaldinho, Massimo Ambrosini, Andrea Pirlo och Pippo Inzaghi i spetsen har varit ifrågasatta efter lagets inledning på säsongen men efter en Dinho/Pato-uppvisning som ledde till 2-1 mot Roma i söndags kom nu alltså segern på Bernabeu.

Vackrast igår var Ronaldinhos nedtagning i första som jag dessvärre inte kan hitta. När han tar ned bollen på höger bröst och balanserar bollen där medans han promenerar lite på mittplan. Ronaldinhos finter, rörelser och passningar har inte förändrats, men han är inte samma person som han var i Barcelona. Människors svek har uppenbarligen satt spår. Lavetten i Rauls bakhuvud är något du aldrig fått se för bara några år sedan.

***

Vi fick förövrigt ytterligare tre självmål igår. Fem självmål på en Champions League-runda alltså. De olyckliga blev Michael Ciani (som dock revanscherade sig med att klacka in 1-1), Luis Perea och Alvaro Pereira.

***

Tillsist: Någon som vet när Barcelona och Real Madrid senast förlorade sina hemmamatcher i samma omgång?